Lögner som vi säger till barn

UPDATE: uppdaterad den 2018-02-17 efter A.-C.:s granskning.

Detta är en översättning på Paul Grahams uppsats Lies We Tell Kids.

Maj 2008

Vuxna ljuger ständigt för barn. Jag säger inte att vi ska sluta göra det men jag tror att vi åtminstone ska granska vad det är för lögner som vi säger och varför.

Det kan dock finnas en möjlighet för oss eftersom man ljög för oss när vi var barn. Några av dessa lögner påverkar oss fortfarande. Genom att studera sätt på vilka vuxna ljuger för barn får vi rensa våra huvud från lögner vi har fått.

Jag använder ordet »lögn« medan mycket bred betydelse, inte endast för uppenbara osanningar utan också för alla finare saker med vilka vi vilseleder barn. Fast en »lögn« har negativa konnotationer menar jag inte föreslå att vi aldrig skulle säga dem utan att vi bör vara uppmärksamma när vi säger dem. [1]

En av de mest uppmärksamma sakerna om lögner som riktas mot barn är hur bred den här komplotten är. Samtliga vuxna vet när det sker: det är ju frågor på vilka svarar man: »Fråga dina föräldrar«. Om ett barn frågar vem har vunnit VM 1982 eller vad är kolets atomvikt kan man ju svara på det. Men om ett barn frågar »Finns det gud?« eller »Vad är en prostituerad?« svarar man förmodligen »Fråga dina föräldrar«.

Eftersom vi alla är överens om de här sakerna märker barnen få sprickor i världens syn som visas för dem. Den största oenigheten finns mellan föräldrarna och skolorna, dock den är liten. Skolan kollar nog vad det är som sägs i de omstridda ämnena. Om den motsäger vad föräldrarna vill att barnet tror på trycker föräldrarna på skolan att tiga. Annars flyttar de sina barn till en annan skola.

Komplotten är så stark att de flesta barn som avslöjar den lyckas att prestera det bara genom att hitta på interna motsägelser i vad sägs till dem. Det kan bli traumatiskt för de som vaknar under operationen. Det följande hände med Einstein:

Genom att läsa populära vetenskapliga böcker blev jag snart övertygad att flera bibelsagor inte kunde vara sanna. Resultatet var ett bestämt fanatiskt fritänkande kopplat till intrycket att ungdomen avsiktligt luras av staten. Det var en krossande känsla [2].

Jag kommer ihåg den där känslan. När jag var 15 år gammal var jag övertygad att världen är korrupt från början till slutet. Därför resonerar filmer som Matris så mycket. Vart och ett av barnen växte upp i en falsk värld. Det skulle bli lättare om styrkorna bakom den här komplotten tydligt var några elaka maskiner och om man kunde komma undan genom att bara äta en tablett.

Skydd

Om du frågar vuxna varför de ljuger för barn blir den vanligaste orsaken att de vill skydda dem. Och barnen behöver verkligen skydd. Miljön man vill skapa för ett nyfött barn skiljer sig mycket från storstadsgator.

Det känns självklart fel att kalla det en lögn. Det är visst inte en ond lögn för att övertyga ett barn att världen är lugn och varm och säker. Men sådant ofarlig slags lögn kan bli sur om det kvarstår utan granskning.

Föreställ dig att man försökte hålla någon i en sådan skyddad miljö som nyfött befinner sig tills 18 års ålder. Att vilseleda någon så grovt om världen skulle inte verka som skydd utan missbruk. Det är självklart ett extremt exempel. Om några föräldrar gör en sådan sak skulle det visas på nyheterna. Men man kan se samma problem i mindre skala med obehag som tonåringar känner i förorterna.

Den främsta avsikten i förorterna är att förse en skyddad miljö för barn att växa upp i. Och det känns härligt för tioåringar. Jag tyckte om att bo i förorten när jag var 10. Jag märkte inte hur steril det var. Hela min värld var inte större än några vänners hus som jag cyklade till och en liten skog jag vandrade. På den logaritmiska skalan var den mitt i mellan spjälsängen och jordkulan. En förortsgata var lagom stor. Men medan jag växte upp och blev äldre började förorten kännas kvävande falsk.

Livet kan vara bra för en 10 år gammal eller för en 20 år gammal men det är ofta frustrerande för en 15 år gammal. Det här problemet är för stort för att försöka lösa här men en orsak att livet suger för en 15 år gammal är att barnen fångas i en värld formgiven för tioåringar.

Från vad hoppas föräldrar skydda sina barn genom att hålla dem i förorten? En vän som flyttade ur från Manhattan sa bara att hans 3 år gammal dotter »såg för mycket«. Jag kan föreställa mig att det inkluderar: människor som är drogade eller fulla, fattigdom, galenskap, hemska medicinska tillstånd, avvikande sexuellt beteende och våldsam ilska.

Jag tror att ilskan skulle oroa mig mest ifall jag skulle ha ett 3 år gammalt barn. Jag var 29 när jag flyttade till New York och jag blev till och med överraskad då. Jag skulle inte vilja att en treårig ser vissa bråk som jag såg. Det vore för skrämmande. Flera saker som vuxna gömmer från minderåriga barn eftersom de skulle bli rädda men inte eftersom vuxna vill gömma sådana sakers tillvaro. Att vilseleda barnet är bara bieffekten.

Det verkar vara de mest försvarliga typer lögn som vuxna säger till barn. Men eftersom lögner är indirekta håller vi inte ansvar på dem. Föräldrar vet att de har gömt fakta om sex och många vid något tillfälle slår deras barn ner och förklarar mer. Men få talar deras barn egentligen om skillnader mellan den verkliga världen och kokongen de har vuxit upp i. Kombinera det med självförtroende som föräldrar försöker att inställa i deras barn, och varje år får man nya artonåringar som tycker att de vet hur man styr världen.

Alla 18-åringar tror väl att de vet hur man styr världen eller hur? Det verkar faktiskt vara en ny uppfinning, inte äldre än för 100 år sedan. I den förindustriella tiden var tonåringarna juniora medlemmar i vuxenvärld. De var jämförelsevis väl medvetna om deras nackdelar. De kunde se att de inte var lika kraftiga eller skickliga som en bys smed. I förra tiderna ljög man för barn om vissa saker till och med mer än vi gör det nu. Men lögner i en artificiell skyddad miljö är nyligen uppfinna. Som flera nya uppfinningar fick rika dem först. Kungars och stora magnaters barn var första som växte upp ur beröring på den verkliga världen. Förortslivet innebär att en halv befolkning kan leva som kungar i det avseendet.

Sex och droger

Jag skulle ha annorlunda bekymmer om en tonårings liv i New York. Jag skulle oroa mig mindre om vad det är som de ser utan mer om vad det är som de gör. Jag gick till högskolan med flera barn som har vuxit upp på Manhattan och som regel syntes de slitna. De verkade ha förlorat sin oskuld av den genomsnittliga åldern 14 år och de ha provat mer droger före högskolan än jag kände till.

Anledningar på att föräldrar inte vill att deras tonåringar har sex är flera. Det finns uppenbara faror nämligen graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar. Men de är inte de enda anledningarna. Tänk på att genomsnittliga föräldrar skulle hata idén att deras 14-år gammal flicka har sex även om det inte skulle finnas någon risk för graviditet eller sjukdom.

Barnen kan förmodligen känna att man inte berättar hela historien. I alla fall är graviditet och sjukdomar ett lika stort problem för vuxna och de har ändå sex.

Vad oroar föräldrar på riktigt om deras tonåringar har sex? Deras motvilja mot idén är så känslig att den troligen verkar vara infödd. Men om den verkligen är infödd bör den vara allmän. Däremot finns det flera samhällen där föräldrar inte bryr sig om huruvida deras tonåringar har sex. Det är egentligen vanligt där att en 14-åring blir moder. Så vad händer? Det finns verkligen en universell taboo mot sex med förpubertetsbarn. Man kan föreställa sig evolutionära anledningar för det. Jag tror att det här är den främsta anledningen att föräldrarna i industriella samhällen ogillar att tonåringar har sex. De ser på dem fortfarande som små barn. Fast de inte biologiskt är, taboon mot barnsex fortfarande gäller.

En sak som vuxna gömmer om sex gömmer de också om droger, nämligen att både de kan orsaka stor nöje. Det där gör sex och droger så farliga. Lusten efter dem kan skärma ens omdöme. Det är särskilt skrämmande när det gäller redan usel tonårings omdöme.

Här strider föräldrars önskningar mot varandra. De äldre samhällena påstod att barn hade dåligt omdöme. Men föräldrar i modernt samhälle vill att deras barn var självsäkra. Resultatet är att efter man har ljugit för barn om hur bra deras omdöme är behöver man ljuga igen om alla saker barn kunde skada sig med om de litar på oss.

Talar föräldrar sanningen om sex och droger till deras barn skulle det bli: du ska undvika dem eftersom du har dåligt omdöme. Människor med två gånger mer erfarenhet än dig skadas dock av dem. Men det är precis ett av fallen när sanningen inte blir övertygande eftersom ett symptom på ett dåligt omdöme är att man tror att man har bra omdöme. När man är för svag för att lyfta något kan man se det. Däremot när man häftigt agerar är man dock säker att man gör rätt sak.

Oskuld

Andra anledningen att föräldrar inte vill att deras barn ha sex är att de vill hålla dem oskyldiga. Vuxna har viss modell på hur barn skulle bete sig. Det är annorlunda av vad de förväntar från andra vuxna.

En av de mest uppenbara skillnaderna är orden som barn får uttala. De flesta föräldrar använder ord när de talar till andra vuxna som de inte vill att deras barn använder. De försöker att gömma till och med ordens tillvaro så länge som möjligt. Det är den andra komplotten som var och en tar del i: vilken som helst vet att man inte ska svära framför barn.

Jag har aldrig hört fler olika förklaringar till något som helst föräldrar talar deras barn än varför de inte ska svära. Varje förälder jag känner till förbjuder deras barn att svära fast inga två av dem har samma förklaring. Det är uppenbart att de flesta börjar från att barn inte bör svära och de uppfinner orsaken efterhand.

Min teori om vad det är som händer är att svordomars funktion är att marka talaren som vuxen. Det finns ingen skillnad i betydelser på »skit« och »poopoo«. Varför blir ett ord okej för att uttalas av barn och det annat är förbjudet? Den enda förklaring är: per definition. [3]

Varför oroar sig vuxna så mycket när barn gör saker reserverade för vuxna? Idén av en svärande cynisk 10-åring som lutar sig emot en lyktstolpe med en cigarrett hängande ur sin mungipa är mycket förvirrande. Men varför?

Att vi vill att barn blir oskyldiga är eftersom vi är programmerade att gilla vissa typer av hjälplöshet. Jag har hört några gånger att mödrar säger att de avsiktligt avstod från att rätta deras unga barns feluttal eftersom de var så söta. Söthet är hjälplöshet om du funderar på det. Leksaker och tecknade seriefigurer som skapades att vara söta har alltid aningslösa ansiktsuttryck och tjocka ineffektiva lemmar.

Det råder ingen överraskning att vi har infödd lust att älska och skydda hjälplösa varelser givet att människornas avkommor är så hjälplösa under så lång tid. Utan den här hjälplösheten som gör barn söta skulle de vara irriterande. De skulle bara se ut som inkompetenta vuxna. Men det finns mer. Orsaken att den hypotetiska slitna 10-åringen oroar mig så mycket är inte bara att han skulle vara irriterande utan att han skulle behöva förlora sina möjligheter att växa upp så tidigt. Att vara sliten innebär att man skulle tro att man vet hur världen funkar, och vilken teori av en 10-åring som helst skulle troligen vara ganska ofullständig.

Oskuld betyder också öppet sinne. Vi vill att barn blir oskyldiga så att de kan fortsätta lära sig. Det låter paradoxiskt men det finns vissa slags kunskap som stör andra slags kunskap. Om man lär sig att världen är en hemsk plats full av folk som försöker utnyttja varandra skulle man hellre få reda på det sist. Annars bryr man sig inte vidare att lära sig.

Jättesmarta vuxna ser ofta ut ovanligt oskyldiga. Jag tror inte att det är slumpvis. Jag antar att de avsiktligt undvek att lära sig om vissa saker. Visst gjorde jag det. Jag brukade tänka att jag ville få veta allting. Nu känner jag till att jag inte vill göra det.

Döden

Efter sex är döden ämnet som vuxna mest uppenbart ljuger för barn. Jag tror att sex göms på grund av djupa tabooer. Men varför gömmer vi döden från barn? Förmodligen eftersom små barn särskilt förskräckas av den. De vill känna sig säkra och döden är det ultimata hotet.

En av de mest uppmärksamma lögnerna som mina föräldrar sade till mig gällde vår första katts död. Under åren frågade vi efter flera detaljer och de var tvungna att uppfinna mer. Så småningom växte historian upp betydligt. Katten hade dött hos veterinärs kontor. Av vilken orsak? Av anestesi. Varför var katten hos veterinären? För att botas. Och varför hade sådan rutinerad operation dödat den? Det var inte veterinärs fel; katten hade ett svagt hjärta; anestesin var för mycket för den; men det var ingen som visste det i förväg. Det var inte tills vi var tjugotal år när vi fick veta sanningen: att min syster som då var tre år gammal, hade oavsiktligt trampat på katten och brutit dess rygg.

De valde inte att säga till oss att katten ny bor lyckligt i katthimmeln. Mina föräldrar hävdar aldrig att människor eller djur som dog hade »gått till en bättre plats« eller att vi kommer att träffa dem igen. Det verkar inte skada oss.

Min mormor talade oss en redigerad version på min morfars död. Hon sade att de satte läsande en dag och när hon tilltalade honom svarade han inte. Han verkade sova men när hon försökte väcka honom upp kunde hon inte. »Han gick bort«. Att ha hjärtattack lät som att somna. Senare fick jag veta att det inte var så smidigt och att hjärtattacken varade nästan en dag före han dog.

Tillsammans med sådana direkta lögner inträffades det ofta att ändra subjektet när döds ämne dök upp. Förstås kan jag inte komma det ihåg men jag kan antyda det från faktumet att jag inte uppfattade att jag kommer att dö till jag var 19 år gammal. Hur kunde jag missa något så uppenbart så länge? Jag ser nu hur andra föräldrar hanterar ämnet och nu kan jag begripa det: frågor gällande döden åsidosattes försiktigt men bestämt.

Angående detta ämne är lögnerna välkomna av barnen. Barn vill ofta luras. De vill tro att de bor i en bekväm, säker värld lika mycket som deras föräldrar vill att de tror på det. [4]

Identitet

Vissa föräldrar känner stark vidhäftning till en etnisk eller religiös grupp och vill att deras barn känner det också. Det kräver typiskt två olika slags lögn: den första är att tala barnet att hen är X, den andra är vilka som helst specifika lögner som X:er skiljer sig med. [5]

Att tala barn att hen har viss etnisk eller religiös identitet är en av de mest häftade saker man kan tala dem. Barn kan ändra sig om nästan vilken sak som helst när de börjar tänka själva. Men om man talar ett barn att hen är medlem i någon grupp verkar det nästan omöjligt att skaka bort.

Denna är dock en av de mest avsiktliga lögner som föräldrar säger. När de är av olika religioner kommer de ofta överens mellan varandra att deras barn »uppfostras som X:er«. Och det funkar. Barnen växer upp lydigt och de tycker om själva som X:er trots faktumet är att ifall deras föräldrar skulle ha valt det andra sättet skulle de ha vuxit upp som Y:er.

En anledning till att det håller på så bra orsakas av den andra inblanda lögnen. Sanningen är allmän egendom. Däremot kan man inte skilja på sin grupp genom att göra rationella saker och genom att tro på sanna saker. Om man vill skilja sig från andra människor behöver man göra godtyckliga saker och tro på falsk information. Om ett barn gör godtyckliga saker och tror på falska saker under helt sitt liv och om utomstående anser dessa saker som udda då blir den kognitiva dissonansen så enorm. Barnet tvingas anse sig som X. Om vi inte är X:er varför är vi knutna till dessa valfria övertygelser och seder? Om vi inte är X:er varför alla icke-X:er kallar oss så?

Denna lögnform är inte utan viss nytta. Man kan utnyttja den för att häfta en last goda övertygelser till den. Då blir dem också en del av barns identitet. Man kan säga till barnet att man som X aldrig ska klä på sig gul, att man ska tro att världen skapades av en jättestor kanin och att man alltid ska knäppa fingrarna innan man äter fisk, men dessutom att X:er också är särskilt ärliga och arbetsamma. Då växer barnet upp med en känsla att det är en del av dess identitet att vara ärlig och arbetsam.

Det satsar kanske in varför moderna religioner är så utspridda och förklarar varför deras doktriner är blandningar på nyttiga och konstiga saker. [6]

Auktoritet

En av de minst ursäktliga skälen vuxna ljuger för barn är för att behålla makt över dem. Ibland är dessa lögner verkligen ondskefulla. Till exempel när en pedofil säger till sina offer att de kommer att hamna i trubbel om de talar med någon om vad som har hänt. De andra verkar vara oskyldiga. Det beror på hur allvarligt vuxna ljuger för att ha kvar sin makt och vilka åtgärder som användas för det.

De flesta vuxna försöker att gömma sina nackdelar för barn. Typiskt är deras anledningar blandade. Ett exempel är när en far som är otrogen sin fru gömmer detta för sina barn. Hans motiv är delvis att det här faktumet skulle oroa dem, delvis att ämnet sex skulle uppstå, och till sist att han inte vill tappa auktoritet på dem.

Om man vill veta vilka lögner som sägs till barn läser man nästan vilken bok som helst som syftar på att handla om »frågeställningar« [7]. Peter Mayle skrev en bok som heter »Varför har vi skilsmässan?« Den börjar med de tre viktigaste sakerna att veta om skilsmässan, och en av de är:

Man bör inte beskylla en förälder eftersom skilsmässan aldrig är bara en persons fel. [8]

Verkligen? När en man springer iväg med sin sekreterare är det alltid delvis hans fru fel? Men jag kan se varför Mayle har skrivit det. Kanske är det viktigare för barn att respektera sina föräldrar än att veta sanningen om dem.

Men eftersom vuxna gömmer sina fel och samtidigt hävdar på höga standarder för barn växer många barn upp med en känsla att de hopplöst misslyckades. De känner sig hemskt elaka därför att de har sagt en svordom medan de flesta vuxna i själva verket gör betydligt värre saker.

Det gäller också intellektuella samt moraliska frågor. Ju mer självsäker man är desto oftare orkar man svara »Jag vet inte«. Mindre självsäkra människor tror att de alltid behöver svara något, annars ser de dumma ut. Mina föräldrar var tämligen ärliga att erkänna när de inte visste vissa saker. Jag skulle ha fått höra ett flertal sådana lögner av lärarna för att jag sällan fick höra en lärare som säger »Det vet jag inte« tills jag började på högskolan. Jag minns det eftersom det var så förvånande när en högskolelärare sa det framför skolklassen.

Det första tecknet att lärarna inte var allvetande uppstod i grundskolans sjätte klass efter min far sade emot något som jag hade lärt mig i skolan. När jag protesterade att läraren hade sagt det motsatta svarade min far att killen inte hade någon aning om vad han pratade om. Han var bara grundskolelärare, sa fadern.

Bara grundskolelärare? Frasen syntes nästan grammatiskt felformad. Lärare visste väl allt om det ämne de undervisade eller hur? Och om inte, varför var det de som lärde oss?

Det tråkiga faktumet är att USA:s grundskolelärare inte förstår saker de undervisar särskilt bra. Det finns några utmärkta undantag men som regel står människor som planerar att bli lärare nära botten av högskolesystemet. Faktumet att jag fortfarande trodde att lärarna var ofelbara när jag var 11 år gammal understryker hur mycket systemet påverkade mitt förstånd.

Skola

Vad skolor lär barn är en komplex blandning på lögner. De mest ursäktliga lögnerna är de som berättas för att förenkla idéer för att underlätta förståelsen. Problemet är att mycket propaganda glider sig in i läroplaner på förenklingens namn.

Allmänna skolors läroböcker innehåller en kompromiss mellan vad olika maktgrupper vill påverka barnen. Ofta består de av antingen utlämnanden eller överdrivningar i vissa ämnen på bekostnad av andra ämnen. Historiens vyer som vi fick i grundskolan var råa heliga biografier med åtminstone en representant av varje maktgrupp.

De kända forskarna som jag kommer ihåg var Einstein, Marie Curie och George Washington Carver. Einstein var viktig eftersom hans arbete ledde till atombomben. Marie Curie tog del i röntgenstrålsforskning. Men jag var förvirrad av Carver. Han verkade att hade gjort något med jordnötter.

Det är uppenbart nu att han var på listan eftersom han var svart (och av samma anledning var Marie Curie där eftersom hon var en kvinna). Som barn var jag förvirrad i många år när det gällde honom. Jag undrar om det vore bättre istället att tala sanningen: att det inte fanns några kända svarta forskare. Att ställa George Washington Carver bredvid Einstein vilseledde oss inte bara om vetenskapen men också om det som hindrar svarta människor förut.

Med mer humanitära ämnen blir lögner mer förekommande. När man lärde sig politik och nutidshistoria var samtliga saker som vi egentligen lärde oss ren propaganda. Till exempel fick vi lära oss att betrakta de politiska ledare som heliga, särskilt nyligen martyren John Kennedy och Martin Luther King. Det var förvånande att lära sig senare att både de hade varit omättliga kvinnojägare, och att Kennedy egentligen var seriös hastighetsmissfoster (speed freak). Då Kings plagiat dök upp hade jag tappat förmågan att överraskas om kändisars ogärningar.

Jag tvivlar på att man kan lär barn nutidshistoria utan att lära dem endast lögner eftersom vem som helst som har något att skriva in i historien vill lägga till något om sig själv. Den mesta nutidshistorian består av sådana tillägg. Det skulle vara bättre att bara lära barn om metafakta som det här.

Kanske är den största lögnen man säger i skolan att vägen till livsuccé går genom att följa »reglerna«. De flesta sådana regler är faktiskt bara medel att effektivt hantera stora folkgrupper.

Fred

Vi ljuger för barn mest av samma vardagliga skäl som barn ljuger för oss.

När man ljuger är det ofta inte med någon medveten strategi men eftersom andra människor skulle kunna agera våldsamt om de får veta sanningen. Barnen saknar självkontroll nästan per definition. De reagerar våldsamt så man ljuger mycket för dem. [9]

För några Thanksgivingar sedan hamnade min vän i en situation som perfekt illustrerar de komplexa motiven vi har när vi ljuger för barn. När en stekt kalkon uppstod på bordet frågade plötsligt hans oroväckande klarsynta femåring om huruvida kalkonen ville dö. Min vän och hans fru förutsåg katastrofen och improviserade snabbt: ja, kalkonen ville dö och levde faktiskt hela sitt liv med ett syfte att bli deras Thanksgivings middag. Så var tack och lov historiens slut.

När vi ljuger för barn för att skydda dem ljuger vi vanligtvis för att underhålla freden.

En konsekvens är att vi växer upp med tron att vissa hemska saker är normala. Det är svårt för dem som har vuxit upp att känna sig oroliga över något om vi bokstavligt har lärt oss att inte oroa oss för det. När jag var 10 år såg jag en dokumentärfilm om föroreningar så jag fick panik. Det verkade som att planeten var oåterkalleligt förstörd. Jag gick sedan till min mor för att fråga henne om det var sant. Jag kommer inte ihåg vad det är som hon sade men hon fick mig att må bättre så att jag upphörde att oroa mig för det.

Det var kanske det bästa sättet att hantera en rädd 10-åring. Men man bör fatta priset för det. Den här typen av lögn är huvudorsaken till att hemskt dåliga saker håller på, för att samtliga människor tränas att strunta i dem.

Avgiftning

En sprinter på en tävling får nästan på en gång ett tillstånd som heter syreskuld. Dennes kropp byter till förbrukning av en energikälla som är snabbare än vanlig aerobisk andning. Men den här processen bygger upp avfallsprodukter som till slut kräver mer sure för att brytas ner. Vid loppets slut behöver man stanna och flämta ett tag för att återhämta sig.

Vi når vuxenlivet med ett slags sanningsskuld. Man har berättat oss ett antal lögner för att vi och våra föräldrar kunde ta oss igenom vår barndom. Några av dem har möjligen varit nödvändiga men andra har inte varit sådana. I alla fall kommer vi fram till vuxenlivet med huvuden fulla av lögner.

Det kommer aldrig en stund när dina vuxna slår dig ner och förklarar samtliga lögner som de har sagt dig. De har redan glömt de flesta av dem. Om man vill rensa huvudet från dessa lögner behöver man göra det själv.

Få gör det. De flesta människor lever livet med bitar förpackningsmaterial häftade till sina sinnen och de får aldrig veta det. Man kan kanske aldrig lösa alla barndoms lögneffekter men det lönar sig att försöka. Jag upptäckte att när jag lyckas att bli av med en lögn börjar flera andra saker stämma överens.

När blir man vuxen får man lyckligtvis ett värdefullt verktyg som man kan använda för att känna igen lögner som talades förut. Nämligen är man nu en av de lögnarna. Man får titta bakom kulisserna hur vuxna förvränger världs bild för den nästa generationen barn.

Det första steget mot att rensa huvudet är att inse hur långt borta du är från en neutral synpunkt. När jag slutade skolan var jag en komplett skeptiker, eller så tyckte jag om sig. Jag ansåg att högskolan var skit. Jag trodde att jag var färdig att fråga allt jag visste. Men bland andra saker som jag var okunnig om var ett faktum om hur mycket skräp redan fanns i mitt huvud. Det räcker inte att anta att ditt sinne är på ett tomt tillstånd. Du bör rensa det på ett medvetet sätt.

Anteckningar

[1] En anledning till att jag har valt så enkelt ord är att lögner som vi säger till barn kanske inte är lika ofarliga som vi tror. Om man kollar på saker som vuxna talade till barn i dåtid chockas man hur mycket de ljög. Som oss gjorde de det med deras bästa avsikterna. Så om vi tror att vi är så öppna mot barn som möjligt då lurar vi oss själv. Chansen finns att man i hundra år skulle chockas av några lögner som vi talar nu lika mycket som vi chocks om lögner som talades för ett hundra år sedan.

Jag kan inte förutsäga vilka lögner som kommer det att vara och jag vill inte skriva en uppsats som ser dum ut om ett hundra år. Så istället för att använda eufemismer för lögner som anses lämpliga i nuvarande tider kommer jag att nämna alla våra lögner som lögner.

[2] Calaprice, Alice (ed.), The Quotable Einstein, Princeton University Press, 1996.

[3] Om man frågar föräldrar varför barn inte bör svära svarar de mindre utbildade vanligen med något frågebegärande svar såsom »Det är olämpligt«, medan mer utbildade kommer på mer utarbetade orsaker. Det verkar att de mindre utbildade föräldrarna är närmare till sanningen.

[4] En vän som har små barn pekade på att det är enkelt för små barn att se sig som odödliga eftersom tiden går långsamt för dem. En dag känns för en treårig som en månad för en vuxen. 80 år för denne motsvarar 2400 år för oss.

[5] Jag begriper att jag kommer att lida oändligt för att klassificera religion som en typ lögn. Typiskt nog täcker man det här problemet med någon tvetydighet såsom att lögner som upprepas under tillräckligt lång tid av tillräckligt flera människor är immuna till de vanliga sanningsstandarderna. Men eftersom jag inte kan förutsäga vilka lögner som kommer att antas som oursäktliga av kommande generationer kan jag inte med säkerhet utelämna vilken typ som helst vi har numera. Ja, det ser osannolikt ut att religionen kommer att komma ur modet om ett hundra år. Men det är inte mer osannolikt än det skulle ha varit till någon på 1880-talet att skolelever av 1980 fick lära sig att masturbation var helt normalt och de fick inte känna sig skyldiga till det.

[6] Tyvärr kan sådan last bestå av dåliga vanor såväl som goda vanor. Till exempel finns det vissa egenskaper som vissa USA:s grupper antar som att »agera vitt«. De flesta av dem skulle dock kunna beskrivas lika noggrant som att »agera japanskt«. Det finns inte något speciellt vitt över sådana vanor. De är vanliga i samtliga kulturer med långa traditioner att bo i städer. Det är kanske dessutom skadligt för någon grupp att ställa upp det på motsatta sättet som en del av dess identitet.

[7] I det här sammanhanget betyder »frågeställningar« egentligen »saker vi kommer att ljuga om«. Därför finns ett särskilt namn för dessa ämnen.

[8] Mayle, Peter, Why Are We Getting a Divorce?, Harmony, 1988.

[9] Det är den ironiska huvudorsaken varför barn ljuger för vuxna. Om man oroar sig över när man får veta oroväckande saker, kommer andra inte att tala dem. Tonåringar talar inte om för sina föräldrar vad det var som hände den där natten när de skulle stanna hos vän av samma anledning som föräldrar inte säger till en 5-åring sanningen om den Thanksgivingkalkonen. De skulle gripas av panik om de fick veta.

Tack till Sam Altman, Marc Andreessen, Trevor Blackwell, Patrick Collison, Jessica Livingston, Jackie McDonough, Robert Morris, och David Sloo för att läsa igenom uppsatsens utkast. Eftersom det finns några kontroversiella idéer här bör jag lägga till att inga av dem höll med om allt som skrevs här.


Written by Grigory Rechistov in Uncategorized on 22.01.2018. Tags: övning,


Copyright © 2018 Grigory Rechistov