Böcker
Jag började läsa böcker när jag var fem eller sex år gammal innan jag gick till skolan. Jag tror att den första boken som jag läste var »Askungen«. Men det var så länge sedan så att jag kan ha fel om det.
Jag läste nästa hela tiden på min fritid när jag var yngre. Jag kan inte komma ihåg vilka böcker som jag gillade utan jag minns bara om en bok. Den hette »Ryska oredigerade folksagor«. Sagorna i den var läskiga för det fanns mycket våld. Sällan hände en lyckligt slut på dem. De var så annorlunda från andra vanliga sagor som var tillverkade för barn.
Senare började jag skolan och antecknade mig på skolbiblioteket.
Jag gillade inte böcker av ryska och internationella författare som var obligatoriska på skolans litteraturkurs. Istället föredrog jag mina egna böcker.
Den första boken som jag lånade från skolbiblioteket första året var en pjäs om barn som åker ut på rymdresa. Det var ett konstigt bokval eftersom pjäser är svåra att läsa. Sedan dess har hag läst nästa alla böcker som avseddas för min ålder på biblioteket, så jag fick gå till ett annat stadsbibliotek.
Konstigt nog var att jag föredrog tekniska eller vetenskapliga böcker framför fiction. Det började troligen när jag blev tonåring. Sedan dess har jag överraskat mina föräldrar och bibliotekspersonal ofta, för att jag alltid valde böcker antingen om hur elektriska maskiner fungerar eller hur man upptäcker någon naturlag eller om matematiska saker mm.
Jag kommer ihåg en bok »Magiska tvåhornet« som handlade om en pojke som hamnade
i ett matematiskt land. Han vandrade runt i det och träffade olika matematiska och
geometriska enheter som om de levde. Till exempel, tvåhornet var en figur som
beskrivs med en ekvation 
. Utan tvivel var boken
den svåraste och mest konstiga boken i hela mitt liv!
Jag älskade förut och älskar fortfarande att läsa uppslagsverk såsom böcker om elektriska komponenter, cykelreparation, manualer och ordböcker. En engelsk-rysk ordbok redigerad av Müller var min födelsedagspresent när jag fyllde tio år. Jag läste ordboken ofta sida efter sida. Verkligen det är ett ovanligt sätt att använda en ordbok.
Mitt favorit uppslagsverk om ingenjörsvetenskaps var en bok från 1965 av Bronschtejn och Semedjajev. Den var ett arv från min morfar som var teknik på ett fartyg. Den boken innehåller mängder av matematiska, geometriska och höga integralkalkylformler för vardags ingenjörverksamhet. Boken är så gammal så att den förklarar hur man använder räknesticka och även har tabeller for olika matematiska funktioner. Jag har fortfarande den på min bokhylla, till och med jag öppnar den sällan dessa dagar. Den påminner mig också om min morfar Alexander.
När det handlar om fiction, väljer jag alltid science fiction. Jag läste så många science fiction band att det är svårt att räkna upp dem: Strugatskije bröderna (de sovjetiska kända författarna), Arthur Clarke, Robert Heinlein, Frank Herbert, Isaac Asimov m fl.
Utan något tvivel är det Stanisław Lem som är min favorit fiction författare, filosof och futurologist. Hans böcker handlar om saker vilka andra författare aldrig orkar komma nära. Han resonerar djupt om interaktioner mellan människorna, samhället, natur och teknologi. Det är inte alltid enkelt att läsa hans verk. Jag kommer ihåg en gång när jag blev så arg på författaren efter att hade jag avslutat »Förlagan som hittades i badrummet«. Men sedan begrep jag att det var en fälla som fanns där precis för att stimulera läsarens tanker, och jag hade fallit för den! Det var som Kafkas »Slottet« men mycket starkare.
En del Lems böcker såsom »Robotsagor«, »Kiberiada«, »Ijon Tichijs dagbok«, »Futurologiska kongressen« är roliga och ironiska. Det finns mycket ordlek i dem, och det är tur att man kan översätta lätt sådana ordlek från polska till ryska.
Hans andra romaner och verk »Solaris«, »Guds röst«, »Förkyld«, »Summa Technologiae« är mycket seriösa och anskrämliga.
Jag vill nämna tre andra filosofer vilkas böcker påverkade mig djupt.
Friedrich Nietzsche är helt galen och hans böcker överraskade mig nästa eller till och med mer som Lems. »Antikrist« blev min favoritbok av honom medan »Så talade Zarathustra« tycker jag är tråkig och skulle inte läsa den igen.
En annan (också tysk) heter Erich Fromm och han var psykoanalytiker och filosof. Jag läste några hans böcker och tyckte om dem, särskilt »Kärleks konst« och »Att ha eller att vara«.
Till sist, Robert Pirsigs »Zen och konsten att sköta en motorcykel« är den senaste viktig bok som jag har läst nyligen. Den handlar varken om motorcyklar egentligen eller klassisk zenbuddhism. Istället undersöker författaren begreppet kvalitet i saker som omger oss. Han visar att det är omöjligt att formalisera det för att begreppet undviker våra försök att fånga det.
Angående mindre seriös litteratur tror jag att det är Terry Pratchett som jag gillar mest. Han har skrivit en lång bokserie (drygt fyrtio band) som handlar om Skivvärlden, en fiktiv platt värld på ryggar av elefanter som står på en sköldpadda. I världen bor trollkarlar, häxor, människor, varierande varelser och till och med Döden. Berättelserna är både roliga och ironiska, ibland filosofiska och ser ut som deckare, äventyr eller parodi. Ofta efterapar de olika seriösa böcker eller kulturfenomen. Tyvärr kommer det inte fler böcker för att Terry Pratchett gick bort 2015.
Jag har läst få böcker av svenska författare till nu. Ändå är Astrid Lindgrens »Karlsson på taket« min favorit barnbok som är inte bara för barnen. Jag minns den senaste gången när jag nästa dog av skratt medan jag läste om hans och Lillebrors äventyr.