Om tecknade filmer
En barnsaga som njuts endast av barn är en dålig saga. De goda sagorna varar länge. En vals som man tycker om bara när man valsar är en dålig vals.
Clive Staples Lewis
I hela mitt liv föredrar jag tecknade filmer före vanliga filmer med levande aktörer. Jag vet inte precis varför.
Vissa anser att tecknade filmer passar bara för barn. Jag är helt oense.
För det första tror jag att teckning tillåter att uttrycka vissa saker bättre för att det inte finns några fysiska begränsningar. Många explicit och implicit förutsättningar för verkligheten kan man strunta i om de står i väg för fantasi.
För det andra tvivlar jag på att det finns en åldersgräns när man ska sluta titta på tecknade filmer.
Till sist har alla goda tecknade filmer dubbelbottnar. Om ett barn och en vuxen tittar på sådan film ser de helt annorlunda innehållet. Ibland tittar jag på gamla tecknade filmer som jag kände till när jag var barn, och nu ser jag dem på nytt. Det är mycket intressant att jämföra mina nuvarande intryck på dem med mina minnen.
Vidare i texten skriver jag om några av mina favoritverk. Visst är det omöjligt att lista alla de tecknade filmer som jag gillar.
Ryska kortfilmer
Igelkotten i dimman är en världsberömd kortfilm. Den har enkel handling, samtidigt innehåller den djupa idéer, är lite mystisk och får många tolkningar.
Igelkotten gick till Björnen för att dricka te och räkna stjärnor på kvällen. Då såg han en vit häst i dimman och undrade: om hästen lägger sig ner i dimman, sjunker hon? Sedan hamnade han i dimman själv och gick vilse. Medan han irrade runt i den, såg han konstiga syner, hörde skrämmande ljud och träffade ovanliga varelser. Det var så eftersom dimman har förändrat allt. Till sist lyckade han att klättra upp ur dimman och träffade Björnen som redan har blivit orolig. Medan Björnen snackade funderade igelkotten: Det är i alla fall trevligt att vi är igen här nu tillsammans. Också tänkte han på hästen: hur är det med henne i dimman?
Pirats dagbok är en mindre känd film om en nyfiken hund som kallas Pirat. Han skriver i sin dagbok och söker efter livsmeningen. En sommar reste hans ägare och han till en sommarstuga där Pirat träffade många djur som han aldrig sett tidigare för att han aldrig har varit på landet. Då undrade han: vad om alla djur är för något, och inte bara för skojs skull?
I min barndom fick jag alltid lite deprimerad av den här filmen, för att den lämnade frågan öppen utan någon förklaring om vad man skulle tycka om livsmeningen.
Nu är denna öppenhet det som lockar mig i filmen, för att filmens författare var artiga mot publiken och inte försökte att tvinga en åskådare att ha någon enkel men falsk åsikt.
Världskända klassiska historier
Det finns flera filminterpretationer om Alan Milnes Nalle Puh såsom en gjord av Walt Disneys studio. En annan av dem skaffades i Ryssland. De två avsnitten handlar om tillfällen när Nalle Puh och Nasse besökte Kanin respektive Ior. Filmerna har några egna låtar som Nalle Puh uppfinner och sjunger under sina äventyr.
Skattkammarön är en rysk långfilm som blandar tecknade delar och delar med vanliga aktörer. Den tecknade delen har ovanligt sätt att framföra visuellt perspektiv och är full av humor. Filmen innehåller många rocksånger som är roliga och lär barn att man skulle ägna sig till idrott men inte att dricka och att röka som pirater.
Karlsson på taket är troligen den favoritboken av Astrid Lindgren i Ryssland. Bokens samtliga karaktärer är älskade, till och med Karlsson själv. Det är så eftersom i den ryska översättningen blev han mindre självisk, ändå fortfarande destruktiv, det vill säga något mer anpassande till den ryska mentaliteten. Det är inte konstigt att man gjorde en tecknad film efter boken trotts att jag tycker om den bocken mer.
Nu vill jag betona att jag inte tycker om japanska tecknade filmer. Den kulturen känns helt främmande till mig. Men det finns ibland undantag. Exempelvis tycker jag om Usavich, en japansk tecknade serie som handlar om ett par ryska kriminella harar som flyr från ett fängelse för att få tag på sköna skor.
Moderna tecknade filmer
Till mig är Äventyrsdags ett spännande exempel på tecknade film som både vuxna och barn får njuta av.
Serien handlar om pojken Finn och hunden Jake och deras äventyr i landet Ooo.
Den är precis ett exempel på en mångsidig historia. Som ett först intryck får man att filmen är tecknad med bara ljusa färgar och handlar om korta roliga äventyr av hjältarna och deras vänner som tar ingenting på allvarligt. Men så småningom visar det sig att världen vilken de bor i är resultatet på ett kärnvapenkrig (“Stora Svampskriget”) som utplånade mänskligheten och tog bort en tredjedel av jordkloten. De karaktärer som verkade vara ovänner har tragiska ursprung och är värda sympatier. Det upptäcks att den gamla ilskan i formen på Trollkarlen bara har gömt sig och ständigt försöker återkomma. Det kommer inte att vara enkelt att besegra honom. Och som vanligt närvaron på låtar i en bra film gör den än bättre. Det finns flera sånger i Äventyrsdags trots att deras antal tyvärr minskar i senaste säsonger.
Den nästa tecknade seriefilmen heter Rick och Morty. Den handlar om en geni uppfinnare Rick som är djupt besviken i världen och hans rastlös tonårig dotterson Morty. Man följer deras missöden i mängd av universum. Karaktärerna är tydligen en parodi till huvudkaraktärerna från den sci-fi filmen Tillbaks till framtiden.
Även om jag hävdar att en bra tecknade film skulle visas till både vuxna och barn, gör jag undantag i detta fall, för att den seriefilmen inte är för åtminstone unga barn.
Evenemang i den visar ständigt att man inte kan lita på att något som helst är verkligen var man tror det är. Rätt kan inte skilja sig från fel, sanning är samma sak som lögn, gott och ont beror på vem dömer.
Enligt Rick finns det inte något absolut värde i livet. Till och med sa Morty en gång: “Ingen lever med något öde, ingen hör hemma någonstans, alla kommer att dö”.
Ändå uppskattar jag den här seriefilmen högt för att den uppmanar skådaren att tänka på vad som man bara tror är konstant i livet. Är det verkligen så?
Och nu är precis tiden för att titta igen på en av de bästa höstshumör tecknade filmer, en historia färgad i brun och blå. För att oktober ju är säsongen när evenemang på Där trädgården slutar sker.
Den korta seriefilmen av tio avsnitt handlar om två halvbröder Wirt och Gregory, till och med heter de i den svenska översättningen Björn och Frej. Bröderna har gått vilse i den magiska skogen Den Okända och försöker att återvända hem. Filmen fylls på musik därför att det finns cirka 40 låtar inspirerade av 1950-talets stil. Den finns också en riktigt skrämmande fiende Odjuret. Det visar sig sällan i fyll kropp, istället gömmer det sig i mörkret och skuggor. Det anfaller aldrig direkt men spelar hjärntrick och provocerar hjältarna att göra fel. Därför känns fienden verkligen kuslig och äkta.
Till sist heter en av hjältarna precis som jag, och han bär en vattenkokare på huvudet och han en groda som husdjur!