Djur som jag träffade i Sverige
När jag cyklar på landet inom Sverige ser jag olika djur och fåglar.
I våras fanns det många fåglar som hade återkommit ifrån sydliga länder och matades på ängarna. Bland dem såg jag gäss, änder, hägrar och tranor.
Året runt ser man koltrastar, duvor, skator och även svanar, ändå föredrar de flest av dem hellre att stanna i städer än på landet på vintrarna.
Givetvis hittar man alltid måsar nära vatten och i storstäder. Jag var tvungen att vänja mig vid ändlösa måsarnas skrik dag och natt när jag flyttade hit.
På landet träffar man ofta på hjortar. De betar var som helst — i skog, på ängar, fält, nära villor och bredvid storstadsgränserna, i stora grupper och ensamma. En gång såg jag en underbar snövit hjort som omgavs av de vanliga arterna.
De andra vanliga djuren är harar och kaniner. Kaniner såg jag i staden på många platser såsom i Kristineberg, Karlberg och Rålambshovsparken. Även hittades plötsligt de i Kungsträdgården i buskarna rakt i mitten av innerstan!
Harar bor i förorter. De är ganska försiktiga och försöker att gömma sig när de upptäcker mig. Jag förväntade mig att de skulle ha vit päls i vintras, men de behöll på den gråa färgen för att det fanns så lite snö.
En gång när jag cyklade genom en skog visades en räv. Den hade blekröd päls, såg ung ut och var nyfiken. Före denna träff såg jag en räv bara ett par gånger, och en gång var räven aggressiv och ville inte gå iväg för att den ville stjäla mat av oss.
Det var en gång när jag såg en älg på en äng! Den var utan några horn och såg ganska ung ut men den var samtidigt lagom stor. Visst försvann den omedelbart in i skogen efter att den hade blivit upptäckt. Jag hann bara att ta ett dåligt foto av den.
Sällan ser jag möss för att de är små och snabba och kan gömma sig bra i gräs och rötter.
Även om inte jag har träffat någon bäver i Sverige än, såg jag flera tecken på deras närvaro bredvid vatten såsom nedfallna träd som blev bitna med skarpa tänder. Jag såg bävrar när jag var tretton år gammal och bodde hos min far i skogen på hans jobb. Jag minns att de är nästan omöjliga att lägga märke till för att de gömmer sig i vattnet för det mest.
Jag har inte träffat något vildsvin än och jag hoppas att aldrig träffa det heller i helt liv, för att vildsvinen är dumma och arga och därför farliga djur. Ändå såg jag tecken på deras närvaro såsom gropar i jorden där de gräver fram mat och damm.
Jag har varken mött varg eller björn i mitt liv. Jag tror att man kan få en chans att se dem in mindre befolkad landsdel t ex i norra Sverige, för att man inte tillåter de farliga djuren vandra nära ens bostad. Samtidigt vill sådana djur inte heller träffa människor.