Gesundaberget DH-park intryck

Bike park

Jag har nyligen besökt Gesundaberget där det finns en downhillpark. Nedre är mina intryck efter en dag DH-cykling.

I byn

Gesunda är en pytteliten by 20 km söder om Mora. Den är såpass liten att det knappt finns några livsbutiker eller restauranger i den. Det finns en busslinje mellan Mora och Gesunda med få avgångar per dag.

Det känns att allt händer långsamt på landsbygden. Som värsta exempel öppnades cykeluthyrningen kl 09:30. De som väntade på att hämta sina hyrcyklar fick dem inte klockan 10:00 då liften var igång. Det var eftersom den enda anställda som var på plats inte kunde arbeta med kassaapparaten! Så fick jag min hyrcykel en halvtimme senare kl 10:30. Jämför det här sorgliga läget med Järvsö där man är punktligt igång klockan 09:30 med både liftarna och uthyrningen börjar kl 09:00.

Skidresort

Gesundaberget är främst skidresort och det syns och känns. Det finns några stugor, en restaurang och ett par caféer. Förutom Tomtelandet finns det inte något annat slags underhållning.

Cyklingen här är bara sidosysselsättning under sommartid. Man kan dock hyra både DH- och XC-cycklar i boden; före behöver man antingen mejla eller ringa till dem, alltså inte via någon onlinebokning.

En enkel lunch på restaurangen kostar 155 kr, vilket är dyrare än man kan ha den på andra bikeparker utan någon förbättring i kvaliteten.

Skyddsutrustning

Man erbjuder Bell hjälmar och Alpinestars ben- och kroppskydd. Hjälmarna såg ganska nya ut (jag använde min egen hjälm istället), medan benskydd var slitet.

Cyklar

För DH-cykling erbjuder man hyra Giant Glory. Jag blev besviken av den cykel (nummer 14) som jag hade fått, både ur slitage- och komponentperspektiv.

  • Cykelramen var mycket sliten. Det fanns fler repor överallt på ramen. Det mest upprörande var kedjestaget som inte hade något skydd på sig och tappade anodiseringen helt. Det såg sorgligt ut, ett sådant slags skada kan enkelt undvikas med en gammal slang lindad runt ramen.
  • Handtagen satt löst och kröp efter fyra timmar så att jag behövde att be fixa dem på boden. Sedan fick jag mycket bättre handtag (lock-on) som inte har chans att krypa.
  • Växelhöljet var krökt vilket omvandlade cykeln till enkelväxlad. För downhill gör det inte stor skillnad, men det speglar cykelns skick.
  • Bromsarna var SRAM Level TL och de var tydligen undermåliga för downhill som ändamålet. Jag var tvungen att bromsa längre och trycka på bromshandtagen kraftigare än de skulle behövas.
  • Framnavet hade märkbar play i sig. Det verkade inte drabba styrning, men det kan bli problematiskt i framtiden.
  • Fälgarna hade ett par synliga bucklor.

För övrigt hade cykeln nya däck och kedjan gnisslade inte. Både gaffeln och dämparen var av enklare/billigare sort men funkade utan anmärkningar.

Liftar

Man kör Sittliften på jämna veckor vilken går upp ända till toppen. På udda veckor finns bara Knappliften igång, och jag hade otur att åka den. Knappliften slutar ungefär halvvägs till toppen, därifrån blir stigsurvalet litet och åkturer blir korta.

Trots att liftkortet för knappliften rabatteras med 50% vill jag aldrig mer i livet åka en sådan lift. Problemet är att man kan hamna sitta lite snett på knappen, och det resulterar i att man blir nästan som dragen uppåt på pungen. Hela vägen uppåt blir till lidande och smärta. Det går inte att jämka på sin position då flyger knappen iväg och blir man strandad på backen.

DH-Leder

Som tidigare skrivet hade jag tillgång till ett fåtal stigar i backens nedre del. Samtliga stigar är väl markerade både med namn och svårighetsnivå vid samtliga vägskäl.

Jag har åkt nedanstående 6 stigar.

  • Caro-Line — en fin grön led som jag använde för att vänja mig vid min hyrcykel.
  • Magic Carpet — en blå led med fler tabletops, berms och en ickeobligatorisk dropp. På den droppen vurpade jag vid tredje försöket.
  • Skogsmus — en röd led, “naturstig” med rötter, stenar, täta linjer. Om man gör ett misstag snart efter Magic Carpets början hamnar man på Skogsmus. Det var hur jag hade upptäckt den.
  • Stökspåret — precis samma egenskaper som Skogsmus.
  • G.M.X.— en röd hopplinje med stora tabletops. Den har jag klarat fler gånger, fast att jag bör erkänna att de där hopparna var över min förmåga. Ett par gånger var det nära till att råka illa.
  • Xcelerator — röd/svart hopplinje. Den har fler chicken-linjer vilka jag gärna tog.

XC-leder

Det finns gott om långa (upp till 43 km) crosscountry stigar runt i området. Stigarna löper delvis på asfalt- och grusvägar och på Siljansleden. En liten del sådana grusvägar har jag cyklat på min gravelhoj. Jag vet inte hur tekniskt svårt det blir när man lämnar vägar och fördjupar sig i skogen. Vid ett tillfälle såg jag en rejäl älg i skogen.

Publiken

Den dagen fanns det inte så mycket folk som ville uppleva knappliftens magiska känsla i skrevet, kanske 10 människor totalt. Ett gäng ungdomar, en barnfamilj, ett fåtal män och kvinnor. Några av dem hyrde DH-cyklar, andra hade sina stigcycklar med sig.

Slutsats

Gesundaberget är betydligt värre än andra Sveriges bikeparker som jag har tidigare besökt (Åre och Järvsö). Medan stigarna är hyfsat bra är hyrcyklarna skrot. Man bör helst undvika udda veckor med knappliften även om liftkortet blir gratis. Samtidigt finns det absolut ingenting annat att göra på resorten efter kl 16.


Written by Grigory Rechistov in Uncategorized on 23.08.2020. Tags: intryck,


Copyright © 2020 Grigory Rechistov