Restaurering av Manitou Splice gaffel
Forumtråden: TODO.
Om gaffeln
- Modellår cirka 2005-2007.
- Avsedd för 26-tumshjul med 9mm QR axel.
- Rakt 1⅛” styrrör.
- 100 mm slaglängd.
- Stålresår för fjädringen,
- Fäste för skivbroms och V-broms.
- Justerbara rebound och compression .
- Vikt 2,1 kg, ingen lättvikt.
Gaffeln såg okej ut från utsidan. Under träffen med säljaren kändes fjädringen bra, och båda kompressionsdämpning och returdämpning fungerade, deras vred gjorde jobbet.
Gaffeln skulle dock kräva full service eller snarare full restaurering.
Det gick att hitta Manitous servicemanualer som avser Splice. Det var mycket nyttig eftersom dem listar artikelnummer till reservdelar, oljemängder och oljenivåer.
Den här gaffeln använde samma typer vätskor som Manitous moderna gafflar, och dem har jag till hands.
Demontering och undersökning
Vid nerdragningen av dem nedre benen upptäcktes det att de var tomma på semi-bath oljan; det fanns dock liten mängd dämparoljan som läckt ner till det högra benet. Detta var viss förväntat.
Här ser man några komponenter före rengöring: metallresår, kompressionsenhet, returenhet, kolvar, distanser. Smutsiga men hela.
De dammtätningar som satt i nedre benen var lite spruckna. Jag köpte nya hos franska Axoreo, ett företag som redan hjälpte mig förut med reservdelar till mina andra Manitougafflar. Vilken tur att man fortfarande kan köpa reservdelar till en 20 års gammal gaffel.
Jag hällde ut olja från dämparen. Så här såg den ut efter att ha stått orörd i två dagar. Smutsig!
Metallresåren var smutsig också, fettet hade en sådan silvergrå “aluminiumspån” färg. Men den som servade gaffeln sist före mig fettade den in så ordentligt. Det tog mig egentligen en stund och flera trasor att torka bort gammal fett. Men under den visade sig metallen vara som ny, inte ens fläck rost!
Tillverkaren sparade visst på materialer här och där. Preload-locket är i plast (lite suddig bild):
Returenheten har också vred och innersta skaftet gjorda av plast. Alla o-ringar förutom en var hela och på platsen, så jag behöll dem. Den o-ring som saknades behöver sitta intill gängan på kolven och täta mot läckage, så jag hittade en passande ny o-ring i min bland min samling:
Kompressionsenheten kommer (och monteras med) en gul varningslapp att man måste ha rätta dämparoljenivå (115–125 mm från toppen), annars inväntar det säker död eller något sådant:
Nu var det bara att sitta och vänta på leveransen på dammtätningar.
Restaurering och fulmekande
Nu har nya dammtätningar kommit. De är höga (12 mm att banka in i säten). Enligt manualen monteras de utan några skumringar under dem.
Trots det ville jag försöka stoppa i skumringar dit. Och verkligen fanns det lite plats för dem! När jag gled igenom dem inre benen stannade dem o-ringarna på kvar sina platser utan att tryckas ut.
Glidbussningar som sitter i dem nedre benen såg bra ut, och de övre rören gled sig fritt i dem om man testar ett rör i taget. Med två rör samtidigt var det en annorlunda historia.
Det visade sig att dess rör inte var helt parallella till varandra: skillnaden mellan topp och botten var ≈3 mm. Det kommer säkert att orsaka extra friktion och slitage på glidbussningar.
Nåja, vad ville ni från en billig gammal gaffel? Dock uppstår samma problem ibland även hos dyrare gafflar p.g.a. otillräckligt kvalitékontroll.
Den övre delen är redo att monteras utan kompressionsenheten, då den monteras sist:
De inre benen fördes in i dem nedre benen. 16 cc semi-bath olja (5/40 Wt) hälldes i vart ben, sedan fästes kolvarna till nedre ben. Jag gjorde några komprimeringar med händer för att se hur allt spelar tillsammans hittills. Experimentet lämnade en stor oljefläck på golvtrasan där det vänstra benet stod:
Men vafan, jag behöver täta vänstra benet! Det sägs inte något tydligt om saken i servicemanualen heller. Manualen nämner en annan o-ring som sitter på returkolven, vilken jag har skaffat, men det lät som den andra kolven bör tätas bara med bulten. Det fanns inte något matchande spår för att sätta en o-ring på.
Jag inspekterade låsbulten (som, enligt Manitou, kunde ha antingen 10 mm eller 11 mm sexkantshuvud, men i mitt fall var den 12 mm) och precis mellan gängan och bulthuvudet fanns det ogängat utrymme.
Då hade jag några alternativ. Antingen bör placeras en o-ring dit:
— eller en crushwasher som jag tillverkat från en plastbricka med bredare utborrat hål. Jag tyckte inte om hur o-ringen satt på bulten, så jag gick med på crushwasher:
En bra sak med den här gaffeln att den kräver inte några speciella verktyg alls. Sexkantsnycklar, sexkantshylsor, en linjal, ett däckjärn för att vräka dammtätningar och en gummiklubba för att banka in de nya är nästan allt som behövs. Men ibland behöver man en 24mm - ½” hylsa, en adapter ½” – ⅜”, en adapter ⅜” – ¼” för att kunna vrida:
Ena detent-kulan under kompressionsvredet saknades, men jag hittade en passande kula bland mina lagerkulor.
Här upplever man Manitous särdrag: returkolven skruvas direkt i nedre benet vilket har matchande gänga. Det betyder att man måsta gå moturs ↺ med nyckeln för att fästa den. Däremot sitter en vanlig bult på den andra sidan (den som läckte utan crushwasher), och den fäster man medurs ↻.
På moderna Manitougafflar skruvas både kolvarna in i nedre ben, då vrider man moturs ↺ på både sidorna för att fästa dem.
Det kräver knappt 2 Nm momentkraft på den här sidan om man inte vill knacka aluminiumgängor. Den andra sidan tål 6 Nm, men jag drog det åt cirka 4 Nm.
Samtliga vred är av plast, och det som sitter i returenheten använder en märklig gängstigning. Den ser väl ut som träskruv?
Jag tog bort poster för V-bromsar eftersom jag inte planerar ha fälgbromsar. Gummipluggar för att täcka hålen är på väg:
Här är själva posterna. Om någon vill ha dem kan jag skänka grejerna.
Den färdigbyggda gaffeln, enligt min “handdynamo”, fungerar bra. Kompressionsvredet har tydliga klickar och låter att gå från låst läge till ganska öppet, och varje klick gör skillnad. Returvredet går från väldigt långsamt till något snabbt. Gaffeln sjunker cirka 70% slaglängd under min vikt, vilken kommer sannolikt motsvara till 20-30% sag.
För säkerställa att benen inte läcker olja lindade jag dem med rena trasor och lämnade gaffeln att stå i några dagar. Ett eventuellt läckage skulle visa sig på trasorna, men än så längre har allt förblivit rent.
