Om tre språk

Jag har lärt sig svenska för ett år sedan, medan jag fortsätter studera engelska under 25 år ungefär, och ryska kan jag inte sluta utan har studerat det i över trettio år.

Jag tycker att genom att hitta likheter och skillnader mellan olika språk får man bättre insikt och därför får man känna dem ännu bättre.

I den här texten försöker jag uttrycka mina synpunkter om fonetik, morfologi, grammatik och så vidare på de tre språken. Visst avspeglar mina åsikter bara min begränsade erfarenhet som en person som har ryska som modersmål.

Allmänna tankar om de tre språken

Engelskan ser alltid ut som ett tämligen syntetisk/matematiskt språk. Anledningar är följande.

• Språket har så stränga ordföljdsreglerna
• Tempussystemet ser ut som en tabell eller matris; det finns flera onödiga formar i det
• Grammatik är så okomplicerad. Det finns nästan ingen substantivböjningen, verbdeklination, överenskommelse mellan substantiv och samordnade adjektiv med mera.
• För att ersätta svaga grammatiken är ordklasser något flytande. Ett ord kan ibland vara vilken ordklass som helst. Exempelvis iron kan vara ett substantiv, ett verb eller ett adjektiv!

Det visar sig att engelskan inte var som vi ser det förut. Det förstod jag när jag har läst en bok “Inventing English” av Seth Lerer där visar han att så kallade Old English och Middle English har varit mycket rikare och komplicerade.

Av dessa orsaker är erfarenhet av engelska inte den bästa förmedlare för att kunna lära mig svenska. För det mesta står det egentligen i vägen. Det är så för att engelska “förenklar” ofta många begrepp som redan finns i bägge språken.

Ett uttrycksfullt exempel när ryskan och svenskan passar varandra medan engelska misslyckades med det hittar jag på adverb för plats och riktning.

Det finns mer exempel, se sektionen “Passiva och reflexiva verb” nedan.

Engelskan liknar ett idealiskt system såsom ett datorprogramspråk. Jämfört med engelska känns svenska mycket mer “organiskt” och anpassat till en människa. Det finns lagom många tempus, lämplig böjning, inte så många undantag från reglerna eller särskilda tillfällen.

Jag är så lycklig att jag inte behöver lära sig ryska som vuxen! För det är så komplicerat och man kan säga överkonstruerat.

Jag kommer väl ihåg den första gången i skolan när jag lyckades utföra en diktamen (ungefär två sidor lång) på ryska med inga fel. Det var ju mitt tionde året i skolan och jag har skrivit hundratals diktamina förut!

Det finns en tendens att ju svårare en rysk text är desto smartare uppfattas dess författare. Det bör vara tvärtom, alltså en begåvad författare skulle kunna beskriva svåra begrepp med enkla ord. Det är precis som de engelsktalande tekniska författarna försöker i sina böcker. Åtminstone känner jag det när jag jämför vetenskapliga texter som är skrivna på engelska och på ryska.

Se även https://www.sprakkonsulterna.se/sprakbrevet/2009/sprakbrev5_2009.shtml för några bra notiser om svenskan.

Ljuden

I den här sektionen förenklar jag ämnet betydligt av uttalsskillnader mellan språk, för jag inte är specialist på fonetik.

Och det finns en rejäl skillnad. Varje främmande språk har unika ljud för vilka det inte finns likadana ljud i ens modersmål. Man behöver öva mycket för att kunna uttala dem rätt. Jag vill bara visa några nyfikna saker som jag märkte när jag studerade.

Långa ljud

Långa vokaler finns i både svenska och engelska men inte heller i ryska. I början känns det nästan inte som någon skillnad mellan

• svenskans tak och tack, hål och håll, väg och vägg,
• engelskans it och eat, sheet och shit.

Så småningom vänjer man sig vid att skilja dem åt och vara uppmärksam när man talar.

Långa konsonanter finns i svenska, och detta begrepp var helt oväntat till mig!

Nya vokaler och konsonanter

I engelskan finns följande ljud som gav problem till mig och mina kompisar:

• öppet [æ] som i cat
• th- [θ] [ð], g/j [dʒ],

I svenskan tog det mig en liten stund för att kunna göra de väsande konsonanter [sj], medan [kj] och [tj] låter som ryska [щ] och [ч]. Det finns kvar ett litet problem med svenska/engelska ljudet [h] eftersom det närmast liknande ryska ljudet [х] låter starkare än bara ett andetag.

Tillfällena när r + s låter som [ʃ]/[ш] är nog svårt att fånga, trots att det inte är obligatoriskt att använda.

I alla fall tror jag att konsonanter i ryska utgör mer komplicerat system för att det finns både mjuka och motsvarande hårda konsonanter och de kan samtidigt vara antingen röstlösa eller röstfulla. Till exempel låter [б], [б’], [п] och [п’] nog mycket lika.

Morfologi

Om man är uppmärksam på ordsstrukturen hjälper det att memorera nya främmande ord.

Avledning

Avledning är lika vanlig i ryska som i svenska. Det betyder att nya ord kan skapas genom att fästa prefix och suffix till en stam. Det är intressant att vissa ord har samtidigt liknande struktur och betydelse på både svenska och ryska. Ju mer abstrakt ett ord är desto vanligare händer det att de har samma betydelse både för enskilda delar och för ord i sin helhet på bägge språken. Ett par exempel:

• av|gå och от|ходить,
• för|håll|andevis och от|носит|ельно.

Denna bit-för-bit överensstämmelse sker ibland mellan engelska och ryska ord, fast mindre ofta.

Calque och internationella ord

Vissa ord, framför allt från teknik och vetenskap, kommer från latin eller grekiskan till alla tre språken. I så fall har de samma struktur i de tre språken.

Både med|vet|ande, con|scious|ness och со|знан|ие består av tre delar som betyder respektive “tillsammans” som prefix, “vetenskap” som stam och till sist språkspecifik suffix/ändelse.

Det är självklart att så kallade internationella ord skrivs och låter likadana på de flesta språk: sport, patient, kommunism etc.

Dock ibland har de plötsligt motsatta betydelser. Semester är ett underbart exempel som jag vet. I Sverige vilar man på semester, men i Ryssland behöver man plugga mycket när семестр börjar i skolan!

Sammansatta ord

Sammansatta ord är vanliga i svenskan. Jag tror att man får foga ihop vilka ord som helst för att skapa ett nytt ord. Trots att det finns många sammansatta substantiv både i engelskan (compound words) och i ryskan (сложные существительные) har de språken helt olika regler om när och hur man får göra det.

Det är möjligt men ovanligt att sammansätta mer än två ord i ryska, trots att ett nytt sätt har uppfunnits under sovjettiden: man får förena flera ord genom att förkorta dem och skapa ett slags reduktion.

Ordförråd

När jag precis hade börjat studera svenska kunde jag inte hitta några direkta översättningar till svenska för vissa ryska eller engelska ord. Istället hittade jag att ett svenskt ord som motsvarar två olika begrepp.

Jag fick veta att ett ben betyder både “en kroppsdel som man står sig på” (нога eller leg) och “en valfri skelettdel i kroppen” (кость och bone). Då undrade jag hur man skiljer dem. Det kändes konstigt.

Men sedan har jag kommit ihåg att ключ betyder både “en nyckel” och “en kallkälla” på ryska, och att det inte finns någon skillnad mellan smör och olja. De översättas som масло.

Samma sak sker på engelska. “A dream” betecknar både

• “något man upplever när man sover” (сон) och
• “en idé som man vill bli verklighet” (мечта).

Numera anser jag att man inte skulle förvänta sig ett-för-ett begreppöverensstämmelse mellan de olika språken.

Kortsvar (ja, nej och jo)

Det finns en intressant skillnad om hur man svarar ja/nej frågor på ryska mot hur man gör det på engelska eller svenska.

När en rysk person svarar, framför hens да/ja eller нет/nej om hen håller med frågaren, inte om hen håller med om frågans innehåll.

Låt mig visa det genom ett exempel på två svar på samma fråga.

— Du kan väl inte simma, eller hur?

— Ja, det kan jag inte. (1) (OBS: inte korrekt i svenska)

— Nej, det kan jag inte. (2)

I det första fallet erkänner ja bara att man har förstått frågan. Ett riktigt svar med negation kommer efter det. I det andra fallet hör nej till frågan den själv som är vanligt på svenska. På så sätt beror да eller нет på ens stämning, inte på vilket svar man tänker egentligen yttra.

Visst skapar det förvirring åt svenska eller engelska lyssnare. Det tar lång tid att ändra ens tankeprocess när det gäller.

Svenskan erbjuder “jo” som det tredje svarsalternativet. Det är krångligt att tolka det antingen på ryska eller på engelska.

Nyligen påmindes jag att det tredje svaret finns också i franska, alltså man kan svara med oui, non eller si.

Grammatik

Här finns några tillfällen som jag uppskattar som svåra att lära sig.

Artiklarna

Artiklarna är den enda saken som ryssar aldrig kommer att förstå på riktigt, oavsett hur länge man studerar dem.

I ryskan behöver man inte poängtera att ett substantiv är redan känt eller okänt för en lyssnare. Om det verkligen är nödvändigt att betona den här skillnaden, använder man ord som är ekvivalenta till “viss”, “någon”, “sådan”, “denna/detta” etc.

När jag behöver sätta in en artikel känner jag mig ofta mycket osäker. Det är särskilt svårt att begripa när det skulle användas utan artikel.

Det hjälper inte att reglerna inte överensstämmer på svenska och engelska. Man säger “Jag är programmerare” men “I am a programmer”. Och sedan, “Det är samma sak” men “It is the same thing”. Varför använder man en artikel på ett språk men inte på ett annat i precis samma läge?! Det kan jag troligen aldrig fatta.

Modala verb eller hjälpverb

I ryskan är samtliga verb lika starka. Det finns inte något begrepp av modala verb. Мочь som översättas till att kunna är ju ett vanligt verb utan någon särskild roll. Det finns än inte några ekvivalenta verb för måste, bör, behöver, istället får man använda passiv form som liknar “är tvungen”.

Det tog lång tid tills jag lärde mig att känna skillnaden mellan engelska must, may, might, should, can och could. Jag hoppas att det går snabbare med svenskans “måste”, “få”, “bör”, “kunna” och så vidare.

Passiva och reflexiva verb

Passiva verbformer finns i all tre språken. Både i svenska och ryska använder man hellre reflexiva verbformer med ändelser -s/-ся. Denna möjlighet saknas i engelska, istället användas alltid passiva uttryck av ett hjälpverb “to be” med ett particip.

Pronomen: sin emot hans/hennes

För de flesta pronomen finns det en direkt översättning från svenska till ryska. Det gäller bland annat possessiva och reflexiva possessiva pronomen:

• hans/hennes/dess — его/её/его
• sin/sitt — свой/своя/своё

I det ryska muntliga talet användas dessa pronomen på ett avslappnat sätt, därför man ibland kan förväxla reflexiva pronomen med possessiva former. Det blir inte så stort fel. Men i svenskan följer man strängare reglerna och bör inte blanda ihop sådana pronomina.

Det existerar inte några reflexiva possessiva pronomen i engelska, så deras betydelse tappas ofta bort om man försöker översätta dem från antingen svenskan eller ryskan.

Genus, kön, levande egenskaper

Av dessa tre språk har engelskan bara ett genus. Egentligen finns det inget genus, kan man säga. Alltså finns det nästan ingen samordning mellan olika ordklasser, så enkelt och trist.

Svenskan har ett mer utvecklat system med två genus: neutrum och utrum. Det känns också tydliga tecken av det dåvarande tre genus system i språket.

I ryskan sammanfaller genus med kön, trots att det finns tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Det är också viktigt om ett substantiv betecknar antingen ett levande eller ett icke-levande ting, för det påverkar dess böjning.

Spår av grammatiskt trefaldigt kön känns tydligt i alla tre språk när man tittar på personliga pronomen:

Svenskan framträdas därför att språket skiljer mellan människa (han/hon) och djur/saker (den/det). Jag har läst någonstans att man kan påstå att svenskan har två parallella genussystem: ett grammatiskt och ett semantiskt.

Utan tvivel skulle genusämnet i olika språk vara jättespännande för en lingvist.

Ordföljd

Engelskan har stränga regler om ordföljd i en mening: subjekt, predikat, objekt. Den här ordningen använder man i de påstående meningarna.

Även om svenskan också har likadana regler, får man sätta nästan vilken satsdel som helst som fundament på den fösta platsen i en mening. Jag tror att det ger mycket frihet och därför man får uttrycka sig själv bättre.

I ryskan bör alla satsdelar som används antingen som subjekt eller objekt böjas. Det innebär att ett subjekt alltid är på nominativ. Eventuella subjekt behöver stå i annorlunda fall. Därför man kan alltid hitta subjekt.

Av denna anledning är ordföljden valfri. Satsdelarna får flytta hur som helst inom en mening och meningens allmänna betydelse stannar kvar. En utvald ordföljd och betoning (i fallet vid muntligt tal) underlättar att understryka fina betydelsenyanser precis som ett fundament tillåter i svenska.

Satsdelarna

Vissa satsdelar är obligatoriska i vissa språk, medan man får slippa dem i andra språk.

För att bygga en korrekt påstående mening på både svenska och engelska bör subjekt närvara. Om det finns inget fysiskt subjekt eller om det handlar om ett obestämt antal personer, användas några personliga pronomen som ett formellt subjekt: “it”, “they” och “one” på engelska och “det” och “man” på svenska. Men det är inte samma fall på ryska, för att man bara behöver hoppa över något subjekt och använda verbet i rätt form.

Man får utelämna verb också i vissa fall i vissa språk. Jag minns inte några sådana lägen i engelskan, utan i svenskan kan man ofta undvika andra verbet efter ett hjälpverb som “ska” eller “måste”. Jämför samma mening på tre språk:

• We must get out of here.
• Мы должны уйти отсюда.
• Vi måste _ härifrån (verbet “gå” saknas).

Man kan ta bort verb i få fall på ryska. Oftast behöver man alla verb i en mening.

Det finns ett viktigt undantag att man nästan aldrig placerar быть (att vara) i presens, annars skulle meningen låta urgammal. Istället skriver man antingen ett tankstreck eller just ingenting.

Written by Grigory Rechistov in Uncategorized on 12.09.2017. Tags: övning, språk, svenska, english, russian,