Restaurering av Magura gaffel, avslutning
Början: del 1.
Forumtråden: https://happyride.se/forum/threads/restaureringsprojekt-magura-durin-md100-race.3702162/.
Luftkolven
Hade lite tid att ta isär luftkammaren och ta en bild. Elastomererna är helt tillplattade och smulas:
Om man jämför mot en bild funnen i service-PDF:en ser man skillnaden på nya brickor:
De nya verkar vara cirka 25 mm höga var. Dessutom har skaftet mindre diameter där brickorna sitter: 10mm och inte 12mm som jag tidigare trodde, vilket är god nyhet då jag inte behöver kämpa med och borra den beställda gummin.
Nya dammtätningar
Nya dammtätningar. Jag hade rätt med storleken 32/42 mm.
Mängd olja
Medan jag väntar på leveranser hittade jag ett dokument som beskriver oljemängder att hälla i Maguragafflar. I dämparen skulle man ha 60 ml, vilket stämmer med min mätningar (jag fick ~57 ml gammal olja ut den).
Trots att påfyllningsnivån är fixerad till 110 mm i dokumentet, tänker jag experimentera med högre värden (alltså mindre volym dämparolja) i ett försök att minska luftfjädringseffekter som luften fångad på dämparsidan bidrar till.
Elastomererna
Polyuretanröret är här! Det är lite hårdare än jag hoppades, men det går att skära av mindre cylinder. Återstår att se hur jag borrar en större hål i den; behöver ø12 mm inre kanal.
Senare köpte jag mjukare gummibitar:
Jag hoppas att dess mjukhet på 30 Shore skulle hjälpa med att skapa finare off-the-top känsligheten.
Negativa fjädern
Dags att skaffa mig en ny negativfjäder till gaffeln! Efter ytterligare mätningar och funderingar bestämde jag att jag behövde tillverka en cylinder som är 36 mm lång, 25 mm i yttre diameter och har ett hål i 12 mm diameter. Polyuretanstången var 500 mm lång och hade 8 mm hål.
För att skära av cylindern använde jag en vass oljad kniv. Det var enkelt att genomföra och jag kunde försöka om och om igen då jag hade mycket material kvar.
Att förstora hålet visade sig bli svårare. Jag kunde inte borra ut större hål eftersom 1) borrbiten försökte gräva sig ner i hålet och jag kunde inte hålla borrmaskinen fast; 2) jag hade inte någon såpass stor borr.
Till slut försökte jag smälta en tunnel igenom polyuretan med glödhet metallstav och det gick bra.
Mjuknat bränt polyuretan är extremt klibbigt. Jag behövde rengöra ordentligt kanalen innan jag kunde låta någon del av gaffel att vidröra den.
På nästa bild ser ni nästan färdig elastomer samt polyuretansnorkråkor uttagna ur den.
Sedan skar jag av två tunna stötfångare ø25 mm, h8 mm ur samma stång. De skulle gå ner i benen.
Äntligen var det möjligt att återbygga luftfjädern.
Sedan kunde jag börja skruva ihop hela gaffeln.
Ihopskruvning
Allt är redo:
Jag bestämde mig att köra med de oljor som jag hade hemma.
Först rengjorde, skrapade och polerade jag säten för dammtätningar som mycket som jag kunde. Det fanns en del oxidering.
Jag saknade verktyg för tätningar i ø32 mm, så jag behövde improvisera med det som jag hade och försiktigt trycka in både nya SKF-dammtätningarna.
Sedan var det dags att stoppa in returkolven på vänster sida och luftfjäderskolven på höger sida.
Både kolvarna har sexkantiga ändar som måste gå in i insexkantiga hål på nedre benen.
Då hjälper huvudlampa att kika i hålet och se om allt sitter som det ska.
Luftkappen skruvades på med en skiftnyckel eftersom jag inte kunde hitta 28 mm hylsa:
Någon Magurainjenjör tyckte tydligen mycket om att koppla delar med o-ringar. Både dämpningslocket och returvredet hålls på sina platser med o-ringar som kläms i slitsar.
Här ser vi en specialutformad ihålig bult med tre o-ringar och returvredet som stoppas in i den.
Här sitter den ihåliga bulten på sin plats, utan vredet som ska stoppas i hålet. När vredet är i hålet blir det faktiskt jättesvårt att dra det loss med fingrar, o-ringen verkar göra sitt jobb bra.
Kompressionsvredet sitter på den vita biten och hålls också med annan o-ring. Att koppla dem ihop är ett huvudvärk. Man måste trycka med all kraft ner på vredet och det är enkelt att förstöra o-ringen.
Med kompressionsvredet på:
Här är gaffeln färdig. Det återstår att bygga en cykel till den!
Premiärturen
Premiärturen på gaffeln gick bra. Det återstår att leka med lufttrycket för att anpassa den för dess nuvarande användare.
Funderingar
Mina funderingar runtom gaffeln efter första turer.
- Den är lodrätt mjuk när de nedre benen är väl igång. Men se punkten om den negativa fjädern nedan.
- Mid-stroke känsligheten har blivit bättre efter första timmar i bruk eftersom de nya dammtätningarna har slappnat av något. Det är som förväntat.
- Det gick bra att ha lägre lufttryck (~1,8 bar) i luftkameran för att anpassa gaffelns statiska sag till åkarens låg vikt.
- Trots detta är det för den nuvarande användaren svårt att belasta gaffeln så att den pålitligt når sag-punkten. Alltså är off-the-top känsligheten otillräckligt hög. Det beror på att en för styv elastomer nu sitter i gaffeln. Enligt mina beräkningar behöver jag sätta dit en negativ fjäder med motsvarande fjäderkonstant mellan 15 och 20 N/mm. Mjukare elastomerer är på väg, sedan fortsätter jag experimenten¹.
- Medan jag servade nedre benen märkte jag att de övre glidbussningarna stack ut för 2 mm, så jag bankade dem in. Det var ett misstag! Bussningarna hade blivit såpass täta att jag inte ens kunde sätta in inre benen djupare än 3 cm i nedre benen. Jag behövde backa ut bussningarna innan jag kunde avsluta bygget. Ett knep som jag kom på (men såg också någonstans förut) för att kontrollera hur täta en bussning i ena benet var, var att prova och trä ett innerben i taget istället för att samtidigt sätta in både benen.
¹ Man ska vara tacksam att moderna luftgafflar har självbalanserande negativa luftkameror.